Västerås igår

Världens bästa syster

Millan sover hos mig nu om nätterna. Då känner jag mig inte så ensam. Idag har varit en bra dag, första dagen jag inte har gråtit. Vilket är skönt, men är fortfarande ledsen inombords. I alla fall så sover min syster hos mig, och igår hade vi en ganska rolig konversation om uppfinningar, livet, jobb och skola och varför livet kretsar kring skola och jobb osv. Vi kom i alla fall fram till att det är uppfinnarnas fel att vi måste jobba, för att de kom på att de kunde tjäna pengar på det de uppfann. Eller? :p

When I feel that something is wrong, then something is worth to fight for

Är jobbigt att acceptera en vardag man inte vill acceptera. Längtan och saknaden är stor. Förstår fortfarande inte varför han inte vill försöka. En motgång o så var det kört. Har frågat hur många gånger som helst vad det är han irriterar sig på hos mig, men får Inge svar. Bara att han inte vill och att det inte funkar. Men jag vill veta varför. Skulle inte ni vilja vet varför när det tar slut mellan er pojkvän eller flickvän? Det tror jag de flesta vill. Men jag får inget veta. Så jävla taskigt! Så tankarna snurrar ju runt i huvudet på mig, om jag bara fick veta varför kanske jag skulle kunna släppa honom. Men det är kanske det han vill. Men det skulle ju vara skruvat om det var så.

Usch, gillar inte mig själv att jag håller på o skriver om han och min sorg här. Gillar själv inte o läsa om hur folk skriver om hur dåligt de mår. Men det här är min bearbetning, min terapi. Så tänker fortsätta skriva till sorgen har lagt sig.

Bilder från den gamla goda tiden!

http://amandak.webblogg.se/images/2012/pic_191705374.jpg">http://amandak.webblogg.se/images/2012/pic_191705374.jpg" class="image">

Give me something to die for

Idag har jag varit i skolan. Usch det var jobbigt. Ringde sedan upp pappa och då brast det, då började jag gråta floder åter igen. Som tur va var han hemma, så vi bestämde oss för att ses och käka. Så vi åkte till Ikea o käka, så idag har jag ätit min första riktiga måltid mat på länge, och då kom mensen som på en beställning.
Min bror och hans flickvän gjorde även slut idag. Januari, februari, mars är en göra slut period, så passa på innan det är för sent ;) Ne, usch vad hemskt, tycker ingen ska behöva gå igenom något sånt, det gör ont! Jävligt ont! Men det är tyvärr sånt som händer. Eftersom min bror var med sin kompis ville han inte ses, tänkte att han också kunde följa med mig och pappa annars, så vi ringde hans flickvän istället. Så hon och hennes syster följde med oss. Så det har varit en ganska bra dag.
Mår inte lika dåligt längre. Men saknaden är jobbigast. Saknar honom så grymt jävla mycket. Jobbigast är nog att komma hem, och inse att man inte har någon att åka till som man hade förut. Någon att umgås med på kvällarna. En som alltid fanns där om man tröttnat på att va hemma. Aja, han vill ju inte, så måste försöka tänka på mina positiva tankar igen. Blä, hatar det här!

Från och med nu

Det är sjukt skönt att känna ett brustet hjärta slå. Tänk vad lite träning kan göra. Känner mig redan piggare och gladare. Har från och med nu bestämt mig för att jag minst en gång om dagen ska tänka positiva tankar,


Jag ska tänka:
  • Jag ska göra bäst ifrån mig i skolan från och med nu
  • Jag ska bygga muskler runt mitt stakars knä
  • Jag ska lära mig sladda med bil
  • Jag ska lyssna på minst en rock låt om dagen, för det får mig att må bra
  • Jag och My ska åka till Norge och jobba
  • Jag ska starta eget, för jag har en affärsidé jag tror på
  • Jag är snygg
  • Jag trivs bäst ensam
  • Jag ha underbara vänner och familj
  • Jag ska skriva en bok, för jag har en story jag tror på
Allt detta ska jag sträva mot och tänka på minst en gång om dagen, och jag börjar med skolan, musklerna och bil-körningen ;)
Nu kör vi!

Mitt hjärta blöder

Jag vill fortfarande inte fatta vad som hänt. Kan jag inte få lägga mig ner och spratla med ben och armar och protestera som ett litet barn. Jag klarar inte av det här. Försöker tänka på allt negativt under vårt förhållande, för att komma över dig. Men det väger fan inte över det positiva så fattar inte varför vi gav upp! Hur ska jag kunna acceptera. Det värsta är kanske att jag inte klarar av att äta, så jag är tunnare än någonsin.
Hatar dina jävla principer som du alltid ska hålla helt fast vid. Varför kan du inte tro på mig att det kommer bli bra och våga ta steget ut i det okända? Kan inte du också tänka på allt positivt.

Snip snap slut så var den fina sagan slut

Nu ska jag skriva av mig lite. Det har ju tagit slut mellan mig och min kille som de flesta redan vet. Och oj vad jag önskar och tänker fram och tillbaka hur jag skulle kunna gjort saker annorlunda. Jag tycker fortfarande om honom skit mycket, men han tror inte på att det kommer funka, så han ville bara ge upp utan att försöka, medan jag vill försöka. Jag vet ju att det inte har varit bra den senaste tiden som han säger. Men jag har blundat, ville helst inte se det, antar jag. Därför kan jag inte låta bli att tänka på saker man kunde ha gjort annorlunda. Men det blir väl bäst så här.

Samtidigt vill jag tro på han och mig. Men nu är det slut och jag ska försöka komma över honom.

 

Varför gav vi upp? Varför kämpa vi inte?

 

Från början skulle jag inte ha nån kille. Jag trodde verkligen inte på kärlek, efter många tidigare händelser. Men så kom han o förstörde allt. Vi slog vad om en pizza o sen var det kört, jag var fast, eller riktigt så lätt var det inte, men nästan. Vi avslutade det hela med en pizza idag i alla fall. Även om jag inte var speciellt hungrig. Har så svårt att äta när jag är ledsen. Inget är gott då! Inte ens godis. När vi är redo kommer vi inleda en vänskapsrelation med en pizza. Vi måste bara komma över varandra ordentligt först. Han var inte bara en underbar pojkvän utan även min bästa vän. Så att inte bli vänner sen skulle kännas konstigt. Då kan vi se tillbaka på det här som en fin, härlig och fånig period. Ser fram emot det, men just nu mår jag piss!

 

Brukade alltid skicka "go natt" sms till David så nu har My lovat att jag får skicka "go natt" sms till henne. Bästa My. Så om det kommer ett "go natt" sms till nån av er mina vänner så vet ni varför. Är glad att jag har er och min familj! Älskar er!


Jag o David har legat o prata hela dagen idag, usch vad jag har gråtit. Förstår inte varför inte du gråter? Du är väl också ledsen eller? Är det då inte skönare och gråta och få ur sig det? Hur orkar men hålla upp en sån fasad? Jag vet att jag också var så förut, våga inte gråta inför folk, våga inte visa mig svag, och har fortfarande svårt för det, men jag lär mig mer och mer. Det är lika skönt varje gång. Tycker fler borde lära sig att gråta. Hoppas att du också har folk du kan prata med och gråta ut hos.

Just ja, skulle också berätta. Jag åkte ju in för att hämta David idag så vi kunde prata, och när jag åkte in var det ljust. Det sprang då en hund på landsvägen i andra körbanan, vilket jag tyckte var lite läskigt. När jag sedan skjutsade in David igen grät jag ju massor, eftersom jag insåg att nu är det slut och jag kommer inte träffa honom på länge, eller få ligga o mysa med honom, eller diskutera saker med honom, eller bara vara, umgås ha roligt. Så med alla dom tankarna i huvudet kan ni förstå att jag grät och jag grät ännu mer på hem vägen när jag hade släppt av honom. Då var det ju mörkt ute. Så när jag är på väg hem kommer det en hund springande mot mig mitt på landsvägen(inte samma hund som på morgonen) jag hade möte och halvljus och eftersom jag grät såg jag inte hunden fören den var mitt framför så om jag inte hade hunnit bromsa och den springa åt sidan hade hunden varit död nu och den tanken fick mig att gråta ännu mer. Usch det var hemskt.

 

Nu har jag i alla fall fått skriva av mig lite, Andas, andas allting snurrar runt!




Öga för ett öga

Jag och Millan i bilen på väg in till stan:

Jag "Dum"
Millan "Va?"
Jag "Ja, det står Dum på regskylten framför"
Millan "Ne, det står väl Oum?"
Jag "Ja, kanske det gör"
Millan "Eller är det i mitten ett L?"
Jag "Jag vet inte, jag måste ta på mig glasögonen"
På med glasögonen
Jag "Jo, det står oum"
Millan "Här, får jag se"
Millan tar på sig glasögonen
Millan "Oj, vad bra man såg"

Det är bra att vi ser när vi är ute och kör bil =)

Lika som bär, eller?

Kent i sommar

Biljetten bokad =)

Vårkänsla

Det är så jävla skönt ute! Är trött på kyla, snö och vinter. Men idag är det riktigt skönt ute sol och 5 grader varmt. Även fast jag idag gick upp vid 4 för att jobba och pluggat hela förmiddagen, och är ganska trött vid det här laget. Så fylls hela min kropp med ny energi när jag kom ut till detta härliga väder och fick ta på mig mina solglasögon. Våren är på G!

Bio

Idag har jag skaffat mig en ny mobil. Eftersom den föra prompt skulle bada i toaletten, fast jag sa NEJ. Det blev en iphone, så nu kommer jag väl inte få något vettigt gjort på föreläsningarna framöver. Ikväll blir det bio "En gång i Phuket" med My. Ser fram emot bio-popcorna. Mums!

Helg!

Ikväll kommer släkt och vänner hit för att fira min födelsedag, lite i förskott. Mest för att jag ska till Stockholm med gänget imorgon och shoppa. Måste ju ha nåt o shoppa för ;) Sen på lördagkvällen blir det party! party! party!
Hoppas gästerna kommer snart så vi kan börja käka, ärrr så hungrig!
Titta in tårtan jag gjort!

Godkänd!

Inatt drömde jag att jag blev underkänd och skulle behöva göra omtenta i kursen Associationsrätten. Så har varit nervös hela dagen, resultatet kom in nu ikväll. Älskar lättnaden när man ser att man blivit godkänd och slipper göra omtenta. Fick godkänt på båda tentorna i skitkurserna. Jippi! Skönt att man inte behövt göra en enda omtenta än, men har ju fortfarande en kvar.

När söndag blir måndag

Jobb, plugg, träna, jobb, plugg, plugg, träna. Stressa hit och stressa dit. Lagom när det känns som att man är i fas dimper det ner ytterligare uppgifter. Aldrig får man slapna av och känna sig nöjd!
I helgen har jag hjälpt David med flytten, och just nu sitter jag o försöker plugga, men går så där. Tänkte hjälpa mamma baka bullar istället. Mums! Det kan ju råka slinka ner en degbit eller två. Fyller ju snart år, och nästa helgen blir det att fira min och Martinas 22års dag. Tillsammans blir vi 44, så vi får väl ha 44års kalas, eller nee, låter alldeles för gammalt.

I fredags på jobbet:
Liten grabb "Vad heter du?"
Jag "Amanda"
Liten grabb "Man kan inte heta så"
RSS 2.0